i grund och botten så har jag inte ändrats ett dugg. Jag har förvisso hunnit bygga på mitt jag, skaffat mig någon rynka , men i grund och botten är jag densamma. Har bara hunnit skaffa mig lite mer erfarenhet, under tidens gång.
När vi var ungdomar var unga var vi inga änglar, absolut inte, och speciellt inte dem jag valde att umgås med.

om jag hade fått för mig att återge att jag varit skötsam hela mitt liv,hade mina barn inte trott mig ändå. och deras mormor och mina syskon skulle förmodligen inte på några som helst grunder hålla med mig heller.

Under åren som gått har jag berätta det som det varit under mina uppväxt årDet är väl inte alltis som de har velat lyssna precis men med lite tur avhåller de sig från att göra om några av mina misstag, även om man inte lär sig av andras. Vissa saker måste man faktiskt inte testa på, eller måste man?

mina barn är rätt så lik mig, dom är roliga, trevliga och, kreativa, men ack så spontana tjejer som man inte riktigt kan förutse i alla lägen... lite igenkänning från mig själv, hoppas jag innerligt att det kan medföra att de skall slippa känna som jag gjorde, som ett svart får,

motto i min familj var när jag växte upp att inte ge grannarna något att tala om.
Jag måste väl erkänna att jag resonerar likadant själv ...tillhör det den uppfostran man fick ?Jag tror fullt och fast på min filosofi, varje gång någon av ungarna kommer och berättar något som( skulle varit svårt att berätta annars,) så känner jag att jag har valt rätt.

OM det värsta händer så kom ihåg. Jag hade säkert gjort pre-eee-cis likadant i era skor. just för att jag själv gjorde precis tvärtom, Ett sådant exempel är att jag godkänner INTE skolk, för jag skolkade själv Etc, etc, etc. just för att jag själv gjorde det. Så många gånger är det en fördel för mig att jag inte var så skötsam själv
Jag försöker verkligen prata med mina ungar ( och andras )om ALLT. Även om svåra saker.Pinsamma saker,Viktiga saker…

Vad det gäller mina egna dumheter har jag inte heller hållt dem hemliga heller. Så ibland kan jag få slängt på mig att jag ska minsann inte säga nåt, för jag skulle ha gjort samma själv...så det är väl inte bara av godo. Jag har kontrat med att just för att jag vet, just för att jag själv har gjort det, just för att jag själv gjort misstag så har jag rätten att säga något för att jag vet att det inte förde så väldigt mycket gott med sig.

Men jag anser ändå inte att sin tonåring skall ta sig friheten att gå emot en förälders NEJ ,som nu i detta att gå och piersa både läpp och tunga.Jag säger inte nej bara för att…Jag tycker inte om det. Och vill man så gärna göra detta kan det lika gärna vänta tills man fyllt 18. det är dessutom en väldigt dålig prioritering …när hon gnäller för ont om pengar… Att sitta o ljuga mig rakt upp i ansiktet utan att ens rodna…då blir jag inte längre en ”trevlig” förälder…