sitter o tänker på alla dessa länder som är drabbade av naturkatastrofer.
Jag blir så ledsen inombords.så många människor som dör,mister anhöriga,sina hem.
Allt ...varför ?
och så kan jag sitta o tänka för mig själv : den här värken gör mig tokig...
vad är jag för en människa som gör det ?
Jag har ju iaf min familj o en varm bostad.mat ...
nej..det får vara slut på alla bittra tankar,det finns dom som har det värre...
God bless you all..
söndag 28 februari 2010

kommer man att bli lycklig när...
Man övertygar sig själv om att livet kommer att bli bättre efter det att man gift sig, fått barn, sedan fått ett till.
Sedan är man frustrerad över att barnen inte är gamla nog att vara mer tillfreds
och man vore mer tillfreds om dom vore det.
Efter det så är man frustrerad över att man har tonåringar man måste klara av att hantera.
Man kommer verkligen bli glad när dom är ur det stadiet.
Man intalar sig själv att livet kommer att bli fullkomligt när ens partner skärper till sig,och en själv också för den delen.
när man skaffar en bättre bil, när man kommer iväg på den där resan när man är pensionerad.
Sanningen är att det inte finns ett bättre tillfälle att uppskatta livet än just nu.
Om inte nu, så när? Ditt liv kommer alltid vara fullt av förändringar.
Det är bäst att erkänna för sig själv och bestämma sig för att vara lycklig ändå. Lycka är vägen.
Så, värdesätt varje ögonblick och värdesätt det ändå mer för att du delat det med någon speciell, speciell nog att spendera din tid med ... och kom ihåg att tid inte väntar på någon.
Så, sluta vänta ...
Tills din bil är färdigbetald.
Tills du skaffar ny bil eller nytt hem.
Tills barnen flyttar hemifrån.
Tills du börjar plugga igen.
Tills du slutar plugga.
Tills du går ner 10 kg.
Tills du går upp 10 kg.
Tills du blir gift.
Tills du skiljs.
Tills du får barn.
Tills du går i pension.
Till sommaren.
Till våren.
Till vintern.
Till hösten.
Tills du dör.
Det finns ingen bättre tid än just nu att vara lycklig.
Lycka är en resa inte en destination.
Så arbeta som om du inte behövde pengar,
älska som om du aldrig blivit sårad
och dansa som om ingen såg dig.
det försöker jag leva efter...

Tjica betyder tjock tjusig tjej.
Och jag tycker mig själv vara det…
Jag blir så less på …
“Tjockisar borde helt enkelt skärpa sig. Om de bara hade lite karaktär…”
Har länge retat mig på det här synsättet - att tjocka är tjocka för att de är glada kakmonster
som inte orkar sätta gränser för sig själva, fast det egentligen är lätt som en plätt.
Det retar mig eftersom det är fel.
Visst finns det dom som lever och har det så. Men inte alla.
för en del kan det vara lätt som en plätt att gå ner i vikt,
men det är ofta svårt att behålla den nya vikten.
Det är forskarna ense om.
Men resonemanget är också farligt.
Dels får det tjocka människor att skämmas och negativa känslor kompenseras/bedövas ofta med mat.
Men jag tror också resonemanget att “Tjocka borde skärpa sig” är farligt för att det gör att tjockisar inte
ser sitt riktiga problem och inte tar itu med det.
När skulden läggs på den hopplösa individers dåliga karaktär finns det
liksom inte så mycket den hopplösa individen kan göra. Man är ju helt enkelt hopplös.
Det bevisas ständigt - så fort man går ner i vikt, går man ju upp igen. “Typsikt mig!”.
I slutänden har man inte blivit lättare, men skäms för att man är en dålig människa.
Tjock och olycklig. Högst ohälsosamt.
Jag blir både glad o stolt över de som lyckas att ta sig ner ..stanna kvar i vikten o vara nöjda. Jag blir även det för de som kämpar uppför…för det finns ju de som gör det..
själv önskar jag inget hellre än att få slippa ha en del bonus kilon..svaja som en jojjo i vikten.Jag har inga ät störningar ...jag går inte till kylen å äter lite när jag har uuuurtåkigt...
Jag hade gärna velat vara helt frisk också… Trots allt är jag en stolt tjica !!
Vad är du ?
lördag 27 februari 2010

I dag på morgonen hade jag en väldigt konstig dröm...jag var på ett tåg med en massa barn runt omkring mig.Vill finna mig en plats med jag bara gick o gick ...
plötligt stod jag i ett rum o tjatade på några barn att de var tvugna att skynda sig med att packa..själv packade jag ..men fick aldrig riktigt ordning på min packning...
med det var en god sömn iaf...
regnet
Regn har en sorlig låt.
Låter som männinskans gråt.
Solens vackra stråla väcker mig,
när jag vaknar ser jag dig.
Den nya dagen bultar på min port.
När det är mörkt tröttnar jag så väldigt fort.
NAttens hiemmel,alla stjärnor stråla.
Nu jag bilden av dig kan måla.
Blomma blå,blomma röd
någon gång blir en av dessa vår egen död.
copywrite a.w
Regn har en sorlig låt.
Låter som männinskans gråt.
Solens vackra stråla väcker mig,
när jag vaknar ser jag dig.
Den nya dagen bultar på min port.
När det är mörkt tröttnar jag så väldigt fort.
NAttens hiemmel,alla stjärnor stråla.
Nu jag bilden av dig kan måla.
Blomma blå,blomma röd
någon gång blir en av dessa vår egen död.
copywrite a.w
i grund och botten så har jag inte ändrats ett dugg. Jag har förvisso hunnit bygga på mitt jag, skaffat mig någon rynka , men i grund och botten är jag densamma. Har bara hunnit skaffa mig lite mer erfarenhet, under tidens gång.
När vi var ungdomar var unga var vi inga änglar, absolut inte, och speciellt inte dem jag valde att umgås med.
om jag hade fått för mig att återge att jag varit skötsam hela mitt liv,hade mina barn inte trott mig ändå. och deras mormor och mina syskon skulle förmodligen inte på några som helst grunder hålla med mig heller.
Under åren som gått har jag berätta det som det varit under mina uppväxt årDet är väl inte alltis som de har velat lyssna precis men med lite tur avhåller de sig från att göra om några av mina misstag, även om man inte lär sig av andras. Vissa saker måste man faktiskt inte testa på, eller måste man?
mina barn är rätt så lik mig, dom är roliga, trevliga och, kreativa, men ack så spontana tjejer som man inte riktigt kan förutse i alla lägen... lite igenkänning från mig själv, hoppas jag innerligt att det kan medföra att de skall slippa känna som jag gjorde, som ett svart får,
motto i min familj var när jag växte upp att inte ge grannarna något att tala om.
Jag måste väl erkänna att jag resonerar likadant själv ...tillhör det den uppfostran man fick ?Jag tror fullt och fast på min filosofi, varje gång någon av ungarna kommer och berättar något som( skulle varit svårt att berätta annars,) så känner jag att jag har valt rätt.
OM det värsta händer så kom ihåg. Jag hade säkert gjort pre-eee-cis likadant i era skor. just för att jag själv gjorde precis tvärtom, Ett sådant exempel är att jag godkänner INTE skolk, för jag skolkade själv Etc, etc, etc. just för att jag själv gjorde det. Så många gånger är det en fördel för mig att jag inte var så skötsam själv
Jag försöker verkligen prata med mina ungar ( och andras )om ALLT. Även om svåra saker.Pinsamma saker,Viktiga saker…
Vad det gäller mina egna dumheter har jag inte heller hållt dem hemliga heller. Så ibland kan jag få slängt på mig att jag ska minsann inte säga nåt, för jag skulle ha gjort samma själv...så det är väl inte bara av godo. Jag har kontrat med att just för att jag vet, just för att jag själv har gjort det, just för att jag själv gjort misstag så har jag rätten att säga något för att jag vet att det inte förde så väldigt mycket gott med sig.
Men jag anser ändå inte att sin tonåring skall ta sig friheten att gå emot en förälders NEJ ,som nu i detta att gå och piersa både läpp och tunga.Jag säger inte nej bara för att…Jag tycker inte om det. Och vill man så gärna göra detta kan det lika gärna vänta tills man fyllt 18. det är dessutom en väldigt dålig prioritering …när hon gnäller för ont om pengar… Att sitta o ljuga mig rakt upp i ansiktet utan att ens rodna…då blir jag inte längre en ”trevlig” förälder…
När vi var ungdomar var unga var vi inga änglar, absolut inte, och speciellt inte dem jag valde att umgås med.
om jag hade fått för mig att återge att jag varit skötsam hela mitt liv,hade mina barn inte trott mig ändå. och deras mormor och mina syskon skulle förmodligen inte på några som helst grunder hålla med mig heller.
Under åren som gått har jag berätta det som det varit under mina uppväxt årDet är väl inte alltis som de har velat lyssna precis men med lite tur avhåller de sig från att göra om några av mina misstag, även om man inte lär sig av andras. Vissa saker måste man faktiskt inte testa på, eller måste man?
mina barn är rätt så lik mig, dom är roliga, trevliga och, kreativa, men ack så spontana tjejer som man inte riktigt kan förutse i alla lägen... lite igenkänning från mig själv, hoppas jag innerligt att det kan medföra att de skall slippa känna som jag gjorde, som ett svart får,
motto i min familj var när jag växte upp att inte ge grannarna något att tala om.
Jag måste väl erkänna att jag resonerar likadant själv ...tillhör det den uppfostran man fick ?Jag tror fullt och fast på min filosofi, varje gång någon av ungarna kommer och berättar något som( skulle varit svårt att berätta annars,) så känner jag att jag har valt rätt.
OM det värsta händer så kom ihåg. Jag hade säkert gjort pre-eee-cis likadant i era skor. just för att jag själv gjorde precis tvärtom, Ett sådant exempel är att jag godkänner INTE skolk, för jag skolkade själv Etc, etc, etc. just för att jag själv gjorde det. Så många gånger är det en fördel för mig att jag inte var så skötsam själv
Jag försöker verkligen prata med mina ungar ( och andras )om ALLT. Även om svåra saker.Pinsamma saker,Viktiga saker…
Vad det gäller mina egna dumheter har jag inte heller hållt dem hemliga heller. Så ibland kan jag få slängt på mig att jag ska minsann inte säga nåt, för jag skulle ha gjort samma själv...så det är väl inte bara av godo. Jag har kontrat med att just för att jag vet, just för att jag själv har gjort det, just för att jag själv gjort misstag så har jag rätten att säga något för att jag vet att det inte förde så väldigt mycket gott med sig.
Men jag anser ändå inte att sin tonåring skall ta sig friheten att gå emot en förälders NEJ ,som nu i detta att gå och piersa både läpp och tunga.Jag säger inte nej bara för att…Jag tycker inte om det. Och vill man så gärna göra detta kan det lika gärna vänta tills man fyllt 18. det är dessutom en väldigt dålig prioritering …när hon gnäller för ont om pengar… Att sitta o ljuga mig rakt upp i ansiktet utan att ens rodna…då blir jag inte längre en ”trevlig” förälder…
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)