jagad av rädslan,ur sin skepnad av ångest måste jag fly.
Där jag ingenting ser.
Förtvivlad & så vilsen , försöker jag fånga hoppets sista gnista.
Men när gråten i mitt inre når fram till mitt ljus & släcker det.
Blir allt tungt & jag når inte fram .
Ensam känner jag rädslan där mörkret sig sakta bryter fram.

© annelie wallander