Vi fick veta för en månad sedan att hon flyttat ihop med en ny kille i stockholm. Hon flyttade ifrån en i dec o var därefter inneboende hos sitt tidigare X –föräldrar .



Så efter en kort tids relation med en ny blir hon sambo igen.


Hon ringde för två månader sedan o var hysterisk över precis allt.Bland annat om sitt boende. Jag bad Å ta kontakt med en kompis vi har inne i stan ,som har rum att hyra ut.


Det var visst inte bra det heller. Vad jag än gör så skriker hon åt mig. Hon säger jämt att jag höjer rösten,det förstår jag inte .För jag vågar snart inte säga vare sig bu eller bä till henne. Och det spelar ju ingen roll om jag låter bli att prata särkilt heller för hon skriker o är väldigt otrevlig ändå.


Det gör mig så fruktansvärt ledsen. Att hon är 22 år ,märker jag inte alls. Men det är väl för att hon har sin problematik med sitt mående. Och inte ont om det. Det är inte så jag menar. Men varför alltid detta skrik o kränkande ord till mig.


Jag försöker med alla små medel att få prata med henne.


Men aldrig att hon kan föra ett vuxet samtal i lugn o ro.


Hon gapa o skrek om att jag var ju jätte nöjd över att allt gått åt helvete för henne där uppe o att hennes dröm gått åt fanders. Jag blir väldigt ledsen över detta. För så känner jag ju naturligtvis inte alls. Jag är ju snarare orolig för henne. Inte fan gläds jag i om nått strular eller krånglar för henne.






De enda gånger jag duger till är när det gäller pengar.






Jag gråter ofta över alla fel jag gör , varje gång jag sträcker ut handen ooch vill prata om hur hon ar det ,mår osv.